jag behöver dig.

Det handlar om att prata sönder nätter, om att sätta på en film igen och igen för att storyn hela tiden tappas bort bland kyssar. Att låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet.

Det handlar om att älska smaken av någon annans läppar, om att skriva ett namn med snirkliga bokstäver på varenda parkbänk. Om att brottas bland kuddar och att älska att förlora, bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen.

Det handlar om att kunna kyssa bort sårigheten, om att viska "du är vacker" tusen gånger varje natt och mena det lika mycket varje gång. Att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och att ständigt ha tusen fjärilar i magen.

Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut, händer som dras genom hår och fingertoppar längs ryggraden. Timmeslånga telefonsamtal och att önska sig närmare.



Du kommer bli bra, jag vet det. Innerst inne, men jag är så otroligt rädd. Jag vet inte vad jag ska tänk, vad ska tro eller vad ska jag ska göra. Det ända jag vill är att du ska ligga här brevid mig. Du måste bli bra, alldeles för många klara sig inte utan dig!! Jag tänker på dig hela tiden, jag saknar dig. Allt känns bara som en dröm, jag bara väntar på att få vakna upp igen. Att bara se dig le och att du ligger där nära mig igen, med det går inte så fort jag blundar så ser jag dig ligga där, helt borta, du har blod i ansiktet men du försöker ändå öppna ögonen jag ser verkligen hur du kämpar. Det är så otroligt många där, många är borta nyfikna men dom flesta, ja dom bryr sig faktiskt. Jag kommer inte ihåg så mycket, jag vet att din kusin bara vill fram till dig, men hon mötts hela tiden av folk som tar bort henne, jag försöker komma fram jag sätter mig där och håller dig i handen allt är så suddigt och plötsligt så dra någon upp mig bakifrån och släppar mig fram till Ida. Sen går allt så fort och plötsligt sitter jag på sjukhuset, det kommer in skottskaddade och knivskurna människor. Efter många långa timmar får jag gå in till dig, då brister verkligen allt...
Jag vet att du klarar det här älskling!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0